Sida:Heidenstam - Samlade skrifter (1912) 15.djvu/132

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
128
TANKAR OCH TECKNINGAR

Genom att flitigt iakttaga och anteckna kommer du till följande resultat:

Det är i mars månad. Redan i Danmark spåras ett märkbart ljusnande, som du dock i det längsta söker tillskriva landets ö- och slättbygdskaraktär. I Tyskland bli färgerna torrare och mattare. I Tyrolen visar sig middagshimmelens blånad något djupare; eljes är allt brunt. Morgnar och aftnar äro färgstarkare än i Tyskland. Frankrike är i färger ett allenastående fenomen. Allt blir där smekande och violett. Till och med i middagstimmar härskar det violetta. Vi känna igen det redan från sjuttonhundratalets målningar, men vore det endast konstnärerna som suggererade oss, skulle ett alldeles liknande landskap i en annan trakt, om viljan vore god, också kunna ses i samma ljuva färgspel. Det skall dock icke lyckas. De moderna konstnärerna ha till fullo uppskattat dessa franska färger. De lärde sig att älska dem och narrades slutligen också därigenom till alldeles vilseledande färgtolkningar av våra egna bygder.

Venedig i snöyra visar i allo samma färgskala som Malmö i snöglopp. I Rom har himmelen något djupare blånad, och vid sidan av de skarpt solbelysta vita murarna och det vitaktigt soliga, i sig självt färgmatta landskapet verkar denna blånad betydligt djupare än den är. Vid Napoligolfen i klart väder mattas visserligen tavlan av bergens och trädens vitgrå lokalton, men havets blå lokalfärg och vattnets och luftens inbördes reflexer låta det försmälta i milt blått. Synranden stöter mer och mer i skärt, och de många för