Sida:Heidenstam - Samlade skrifter (1912) 15.djvu/131

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
127
FÄRGERNA
Färgerna.


De yngre målarna begynna mer och mer att framställa det nordiska landskapet i starka färger. Mången skakar förvånad på huvudet åt dessa nyheter och har svårt att göra sig förtrogen med en bild, där man ser våra skogssjöar och klippor i en färgprakt, som av hävd uteslutande tillmätes södern. Under en snabb resa söderut, då intrycken hastigt avlösa varandra, kan du pröva frågan med ganska enkla medel, även om ett mer vetenskapligt tillvägagående naturligtvis bättre skulle precisera resultatet. Det är dock knappast nog att blott och bart nöja sig med en blick på det förbiilande landskapet. Samla hellre detta i en spegel, som placeras i ett mörkt hörn av vagnen eller rummet! En vanlig spegel är dock för vitaktig och därför betydligt sämre än en glasskiva, som på avigsidan täckts med ett svart papper. I nödfall kan till och med papperet undvaras. Landskapet visar sig på denna glasskiva mörkare och tydligare än för blotta ögat ungefär som på en målning, och färgerna på de omgivande förmålen i rummet eller vagnen hjälpa dig såsom motsättning att lättare avläsa de speglade färgtonerna.