från bangården. Uppe på en höjd tronar madonnans bild på en hög pelare. Då vi uppsöka ett hotell, kunna vi välja mellan De tre konungarnas eller Hotell S:t Johannes. Behagar oss intet av dessa, kunna vi gå till S:ta Katarina eller till S:t Josef. I nödfall återstår oss Pilgrimernas hotell eller också Svarta korset. Mitt bland dessa hotell med religiösa namn, mitt framför den breda trappan upp till kyrkan, lyser Hotell Påfågeln, som en kasperteater mellan bönkapell, som en demimondedam mellan nunnor.
Då vi sitta till bords, svävar samtalet endast om religiösa ämnen, och på vinflaskans etikett synas kyrkliga sinnebilder.
När vi slutligen lämna Einsiedeln bakom oss och kasta en blick i vår nattsäck, upptäcka vi, att papperet kring vår matsäckssmörgås är fulltryckt med latinska böner. Omslagspapperet kring den vackra hänglampan, som vi köpt till ett minne, bär gudsmodersbilden. Papperet, som är virat kring lampans röda glas, innehåller en berättelse om den helige Petrus’ vistelse i Rom.
Sådant är Einsiedeln, detta schweiziska Mecka.
Utan bekymmer för sin framtid tronar Guds moder, rödaktigt belyst, i sin marmorsvarta cella. Hennes makt har tiden ej förmått rubba. Den vilar på hennes mildhet och hjälpsamhet. Hon straffar icke sina fiender, utan hon förlåter dem. Då under revolutionstiden hennes kyrka plundrades och hennes kapell jämnades med golvet, hämnades hon icke på våldsverkarna, likasom S:te Genèvieve i Paris, vilken slog den arm med
