det dagliga brödet. Hela ortens affärsverksamhet rör sig kring hennes rykte, som ett hjul kring sin axel.
Arkaderna utanför kyrkan äro egentligen endast basarer, fulla av varustånd. Om jag säger, att dessa varustånd uppgå till ett antal av hundrade, tror jag knappast att det är överdrivet.
På högtidsdagarna utvecklas här en livlig kommers, som kommer hela festen att likna en stor, brokig, kosmopolitisk marknad. Ena stunden ringa klockorna, och negermadonnans munkar tåga ut med standar och ljus. Andra stunden är hela kyrkplatsen fylld till trängsel av köpslående och prutande människor. Där säljas relikkapslar, medaljer, krucifix och vaxbilder. Där utbjudas radband av glas, trä, kokos, pärlemor, agat eller korall. Där kunna vi skaffa oss bönböcker i pärmar av läder, elfenben, sköldpadd, horn, pärlemor, silkessammet eller simpelt patentsammet. Där finnas kyrkliga hänglampor, ljusstakar och rökelsekar till ett pris av några francs eller till fem eller tio louisdorers värde.
Även på de tider av året, då ingen högtid samlar främlingar kring hennes kapell, är hela staden en enda stor försäljningslokal för kyrkliga artiklar. Alla bodfönster äro fulla av helgonbilder, lampor, bönböcker och radband. Hos bokhandlarna synes endast teologiska skrifter, andaktsböcker och uppsatser om henne, hennes makt och hennes under.
Hela staden bär prägel av att vara en vallfartsort. En Kristusstaty möter oss några steg
