och lummiga träd. Slutligen rullar den skallrande gigantvagnen in på Chiavennas trånga gator.
Där vimlar av folk, av män i slängkappor och barhuvade kvinnor med korgar och krukor. I de öppna bodarna längs gatan flämta lågorna på de smalfotade mässingslamporna, och månglare i luvor gestikulera framför sina kunder. Genom ett par slutna spjälluckor uttränga toner från ett vevpiano. Balkonger och husrader rusa förbi, och man hinner kasta en blick i upplysta rum, hållna i ljusa färger.
Postvagnen stannar först på torget framför hotellet. Värden låser själv upp vagnsdörren och pekar inbjudande mot den öppna matsalen, vars dukade bord är prytt med friska blommor ur trädgården.
Den frusne resenären, som ännu för några timmar sedan stred med snö och köld uppe på Splügen, inandas nu på Chiavennas torg Italiens egendomliga lukt av sommar och frukt.
