Sida:Heidenstam - Samlade skrifter (1912) 15.djvu/169

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
165
EN GRAV PÅ LANDET
En grav på landet.


Kärleken till fosterlandet är ingenting annat än ett vidgande av kärleken till hemmet och hembygden. Jag vet knappast något, som väcker så många drömmar om en avundsvärd lycka, som en liten lantkyrkas slitna gravhällar och deras bilder av två äkta makar, jordade sida vid sida i skötet av den trakt, där de levat och verkat och åldrats och dött. Måhända har maken långa tider av sitt liv, upptagen av statsmannens eller krigarens äventyrliga värv, vistats annorstädes, men till slut ha dock hans ben hemförts till den mark, som var honom kärast. Lönnarna, som knacka på kyrkfönstren, äro kanske planterade genom hans omsorg eller avkomlingar av träden på hans gård. Åkrarna kring kyrkvägen har han kanske en gång kallat sina nyodlingar, och den långa sömnen måste för honom vara lycklig och lugn som för en skolgosse, vilken första aftonen av sina ferier ånyo gått till sängs under hemmets tak. Nutidsmänniskan åter blir i regeln tidigt ryckt från sin hembygd, och denna blir henne likgiltig på samma gång som hon tvekar att tala om det fosterland, vars namn dagligen missbrukas i politikens och

12. — Heidenstam, Tankar.