Sida:Heidenstam - Samlade skrifter (1912) 15.djvu/74

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
70
TANKAR OCH TECKNINGAR

åttiotalet. Från hans batterier slungas heller inga mördande projektiler, utan lantliga rovor och potäter, som själva krossas i det ögonblick de träffa. Det är sorgligt att ännu år nittioåtta behöva höra, att de bildade endast äro en hop skadliga sjuklingar. Vilka äro då de friska och nyttiga? Bönderna och hantverkarna. Nu komma emellertid de bildade att ganska snart sätta maskiner i hantverkarnas ställe och att med kemiska preparat ersätta den föda av likkött och växter, vars förvärvande kostat så mycket elände. Säkerligen kan allt detta inträffa redan inom en människoålder. Fåtalets bildning kommer då att med svindlande snabbhet sprida sig till alla. Nåväl, förvandlas då också därmed hela släktet till en hop onyttiga sjuklingar? Om bildningen icke fördärvar alla, hur kan hon då fördärva fåtalet? Eller skola människorna alltjämt tvingas att gräva diken och pligga skor för slippa att heta onda? Åtskilliga bland oss kunna till nödtorft både ett och flera hantverk och det kan bereda nyttig omväxling men hjälper oss lika litet att göra religiös konst som klensmidet hjälpte Ludvig XVI att regera Frankrike. Tolstoys högmod över att ha lärt sig göra skor förblindar hans syn, så att han icke med självironi kan näpsa en ödmjukhet, som icke nöjer sig med mindre än att få tvätta de fattigas fötter offentligen. Inför de stycken i hans avhandling, som vidröra snarlika spörsmål, måste man mer än en gång fråga, om icke till sist han själv är en av samtidens mest antireligiösa realister.

Att han är den mest omusikaliske har han