106
"Ja det kan du lita på. — Men du blir väl till slut sjelf ett svin, om du går på på det viset, David." Men David, som, liksom de andra, visste, att Harry brukade lofva rundt och hålla tunnt, och som nu blifvit påmind om insamlingen, sprang till Sam, som, för att åtminstone göra någonting, höll på att lära sig sina lexor, och sade åt honom: "om du far till London, Sam, får jag då om måndag dina sex pence till svinet?"
"Jag vet inte, om jag kommer att fara."
"Men om du far — annars få vi aldrig svinet."
"Det bryr jag mig inte om."
"Bryr du dig inte om, i fall vi ej skulle få något svin?"
"Nej. — Gå din väg."
David begaf sig derefter till sin äldsta syster, som höll på att skrifva till sin far och fann, att detta bref var mycket svårare och sorgligare att skrifva, än det till Ida Greville, ehuru man nu ej plågade henne med stilen, plumparne och staf-felen.
"Om du far till London, Susanna," sade han med samma ord som nyss, "får jag då om måndag dina sex pence till svinet?"
"Åh, David, jag orkar ej höra ditt kält."
David upprepade sin fråga ord för ord, och lade handen på hennes bref, så att hon ej kunde skrifva.
"Gå din väg, David," sade miss Fosbrook, "plåga inte din syster."
"Jag vill, att hon skall säga, att jag om måndag får hennes sex pence till svinet."
"Nej, det får du inte," svarade Susanna ond, "du bryr dig mer om det der gamla svinet, än om stackars mamma eller någon annan, och derför får du dem inte."
Susanna var så sällan ovänlig, att alla blefvo helt förvånade. Miss Fosbrook, såg att det blott var hennes bedröfvelse, som förmådde henne att tala så, derför ville hon ej säga något åt henne, utan ropade till sig den envise David.
