trädstammen då vara en skallerorm — det vill säga, en jätteorm. Men det var ej nog med, att Henry jemt skröt med de hästar, han sjelf tämt, de kaniner, han hade skjutit, de träd han klättrat i, de fågelbon, han tagit och de råttor, han dödat, och allt detta i sådana ordalag, som han ej tordes begagna, när hans bror var närvarande, ty när Sam frågade honom, hvad han menade med att säga så der, brukade han alltid svara: "det var bara på skämt," Ibland visste han knappt sjelf, om han ville bli trodd eller ej, och hvilka lysande bedrifter han ämnade utföra såsom sjöman, derom hafva vi redan hört honom berätta. Än ämnade han från stormasten nedskjuta den franska amiralen, än skulle han med fiendens hela flotta i släptåg inlöpa i Plymouths redd, än skulle han, den yngsta kadetten, sedan alla andra officerare drunknat, rädda hela besättningen på ett vrak, än skulle han skjuta en haj tvärs igenom hufvudet, just när den höll på att sluka prins Alfred.
Sålunda var han utan tvifvel en mycket rolig kamrat för dem, som ej voro så noga med sanningen och hvilka tyckte om, att höra och skratta åt stora ord, och denna fridag tyckte gossarne Greville, att det var trefligt, att hafva honom med sig, och de voro mycket nyfikna att se, huru mycket sanning det var i hans skryt, att han var en beundransvärd skytt.
De hade alla tre blifvit förbjudna att handtera bössor, utom när någon äldre var närvarande; men gossarne Greville voro just ej vana att lyda oftare, än när de voro tvungna, och sedan Henry nu en gång kommit på den tanken, att ingen skulle bry sig om, hvad han nu toge sig till, ville han hellre vara olydig, än att de skulle skratta ut honom, för det han lydde guvernanten.
De letade nu fram trädgårdsmästarens bössa från det gömställe, der de lagt den, sedan de tagit den ur vedboden, och de tre gossarne sprungo bort tillsammans. Det angelägnaste de hade att göra, var att komma ifrån mr Grevilles egor, der de lätt kunde
