Henry hoppades likväl ännu på Grevilles, och äfven när förlusten blef upptäckt, hoppades han att i hemlighet kunna lägga tillbaka pengarna och låta dem anse det hela som ett skämt. Men då den första Augusti kom, och Martin och Osmond fingo sina månadspenningar, samt Henry besvor dem, att hjelpa honom i hans nöd, skrattade de honom midt i ansigtet och sade, att han skjutit kalkontuppen, ej de. Sedan dess var det hans enda hopp, att hela historien skulle falla i glömska; liksom en synd någonsin kunde glömmas.
"Jag vill endast göra en fråga, miss Fosbrook," sade kaptenen, "ehnru efter en sådan väfnad af bedrägeri saken knappast kan bli värre, än den är. Har han sagt någon uppenbar osanning?"
Hon tänkte efter. "Ja, sir," svarade hon, "jag fruktar, att han gjort det, ty han sade mig rent ut, att han ej rört dockskåpet."
"Jag förmodade det," sade kaptenen allvarligt. "Men hvar är Bessie?"
"Hon sprang upp i öfre våningen. Får jag gå och ropa henne?" sade Susanna.
"Jag skall sjelf gå," svarade fadern. Han fann Elisabeth i skolrummet alldeles tårögd och förgråten, och han sade henne vänligt, huru glad han var öfver det tålamod, hvarmed hon burit denna falska beskyllning. Hon blef så förtjust deröfver, att hon nästan började gråta igen, men hon kom sig dock för, att säga: "det var miss Fosbrook, Sam och Susanna, som gjorde mig så tålig, pappa, ty de voro så vänliga och snälla mot mig. Och ingen skulle ha trott det, om jag ej alltid varit så ovänlig.
"Men du är det ej mera, min snälla lilla stumpa," sade han småleende.
"Åh, jag lofvade mig sjelf, att jag ej skulle blifva ovänlig mera, nu sedan mamma är bättre, men miss Fosbrook säger, att jag ibland torde få lust att bli det, och jag tror, att hon har rätt, ty jag var ovänlig mot Georgie i dag. Men hon säger, man kan känna sig ovänligt stämd, och dock försöka att ej vara det."
