Hoppa till innehållet

Sida:Hemligheterna på Stokesley 1870.djvu/19

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
13

ungefär på ett ut," sade Harry, men då de andra högljudt protesterade, rättade han sig och tillade:

"Ja, jag menar två shillings och tre pence; nå väl, vi hafva redan mycket till vårt lilla svin, och det skall bli en rolig hemlighet, att glädja Hannah Higgins med, och förvåna pappa och mamma, hurrah!

"Ja," sade Sam, "men då måste enhvar taga sig till vara, för att bli pliktfälld.

"Och Susanna får lof att gömma sina pengar. Det skulle vara ett underverk," ropade Harry.

"Nå, jag skall försöka," sade Susanna. "Jag skall laga, att jag slipper plikta, och jag skall ej köpa en enda bit konfekt, ty jag vill så gerna att den stackars Hannah skall få sitt svin."

"Ja, det vilja vi också," ropade de yngre med en mun.

"Ja," tillade Susanna, "men jag är tvungen att köpa kanariefrö åt Dicky."

"Och jag måste köpa ett postmärke till ett bref åt mamma," sade Anna.

"Åh, hvad skall det tjena till, då man skrifver sådana tarfliga bref som du," sade Harry. "Mamma kan dem utantill, innan hon får dem. Hvad bryr hon sig om dem?"

Lilla Annie såg helt bedröfvad ut.

"Bry dig ej om, hvad han säger, min lilla vän," sade miss Fosbrook, alla mammor tycka om att få bref från sina små flickor, och du har mycket rätt i, att behålla litet pengar till ett postmärke. Kära Harry, denna plan kan aldrig lyckas, om I för den försummen andra pligter."

Harry svängde sig otåligt om på klacken.

"Nå, hvad sägen I," sade miss Fosbrook, "om vi skulle skaffa oss en sparbössa och i den nedlägga, hvad vi kunna undvara, och sedan slå sönder den dagen före marknaden, och se efter, huru mycket vi då hafva."

"Ack, ja, ja!" ropade barnen med förtjusning.