"Jag tänkte, att amiralen sagt dig, att vi begge skulle få fara," sade Henry skyggt.
"Nej, han vill, att jag blott skall taga en af mina söner med mig. Som Sam är äldst, har han rättighet att få fara, till och med om han icke förtjenat det genom sitt goda uppförande."
Harry hängde hufvudet under det han sade: "men, pappa, om Sam ej kan genomgå examen, kan jag då ej — —"
"Nej, Henry. Din farbror säger, att det kan vara ovisst, om Sam lyckas, men att du är så oredig, att du bestämdt måste misslyckas, och för öfrigt, om det ock ginge aldrig så bra för dig, skulle jag ej ändå låta dig gå till sjös. Du har här hemma varit olydig, fåfäng, svag och opålitlig, kan jag då utsätta dig för ännu större frestelser, der din vanheder skulle skulle blifva allmänt känd och icke kunna öfverskylas."
"Åh, pappa! Men om jag vore ifrån gossarne Greville och slapp lyda en guvernant —"
"Du skall få komma från dem och slippa lyda en guvernant. Din farbror är nog välvillig att vilja taga dig med sig hem, och skall försöka att undervisa dig, så att du kan få en friplats i någon af våra skolor, när någon sådan blir ledig."
"Ack, pappa, skicka inte bort mig," snyftade Henry.
"Jag kan inte hjelpa det, Harry. Du har visat, att du hvarken passar till sjös eller i hemmet. Hvad skall jag göra med dig?"
"Pröfva mig — ack, pröfva mig, pappa, jag skall — —"
"Jag kan ej döma af dina ord, blott af dina gerningar."
"Men om jag inte får gå till sjös, låt mig genast få gå i en riktig skola."
"Nej, Henry, jag har ej råd att skicka dig till någon sådan, förrän en friplats blir ledig, och du kan endast bli emottagen der på det vilkor, att du är
