16
skara af gossar och flickor en god uppfostran, samt ett icke ringa förråd af smörgåsar, skinka och äppelkaka. Det återstod ej mycket, till att slösa på klädsel eller nöjen, och följaktligen fingo de vara belåtna med de simplaste kläder, de i sin samhällsställning kunde bära, och med dessa landtliga nöjen, till hvilka inga tillställningar behöfvas. Främmande sågo de sällan, ty pappa och mamma hade hvarken tid eller håg att göra besök; någon gång voro de väl borta på en förmiddagsvisit eller en middagsbjudning, men det var mycket sällan. Allt detta gjorde, att barnen voro mera blyga och anspråkslösa, mera fria och rättframma, mera böjda att följa sina egna sedvanor och förakta alla andras, än de skulle varit, om de sett litet mera af verlden. De voro en hop lyckliga och friska barn, i hvilka det icke fanns något egentligt ondt, men som, det medgifves, voro litet vilda, djerfva och oartiga, oaktadt sin lagboks stränga viten.
ANDRA KAPITLET.
Mrs Merrifield hade sjelf undervisat barnen, ända till dess Samuel och Henry börjat gå till pastorn ett par timmar dagligen, för att förbereda sig till skolan. Det blef aldrig så noga med lektionerna; ty det var alltid så många personer, som ville tala vid modren, eller också blefvo de afbrutna af småbarnen. Och så kom en tid, då mamma alltid var mycket trött, och pappa brukade komma och banna dem, om de bullrade för mycket, och blef mycket ond, om de oroade henne på minsta sätt. Sedan fingo de veta, att de skulle få en guvernant — detta var en lyxartikel som de små vildarne alltid föraktat — och kort derefter anlände miss Fosbrook. Innan hon
