ropade med en mun, att det skulle vara mycket dumt, så att miss Fosbrook ej vidare yrkade derpå, utan med en ömklig ton bad, att någon måtte hafva medlidande och snart komma och befria henne. Hon passade så skickligt på sina bundsförvandter, att Bessie strax lyckades göra henne fri, och hon sprang undan så lätt som en fågel, dragande med sig Bessie, hvilken annars troligen blifvit fångad, men som nu var så inne i leken, att hon gerna skulle gifvit sig fången i sin kära Christabels ställe.
En timme derefter hade alla barnen gått och lagt sig, och Susanna och Annie kommo öfverens att det var ganska roligt att hafva en guvernant, och Elisabeth låg vaken och hviskade för sig sjelf: "Christabel Angela! Christabel Angela! Det är min hemlighet!"
Och Christabel Angela satt och sydde upp sina veck och tänkte på, att denna vecka medfört större svårigheter än hon trott, ty då hon for hemifrån, var det med den tanken, att helt och hållet få vara under mr Merrifields ledning.
Den stackars mrs Merrifield hade sagt, att hon var mycket ledsen, att nödgas lemna henne hos alla dessa små vildar — och miss Fosbrook hade försökt lugna henne med att visa sig glad. Hon visste, att det ej var lätt att hålla styr på dessa stora pojkar, men som det nu var en sak, som ej kunde hjelpas, hoppades hon, att med ihärdighet skulle det väl lyckas henne.
På det hela kände hon sig tacksam för, att barnen ej vore ännu värre.
TREDJE KAPITLET.
"Säll är den, som barmhertig är och gerna gifver och ställer så till, att han ingen orätt gör. Ty
