skulle de knuffa in det i Hannah Higgins stia, utan att hon visste det, och så lägga sig på lur för att få höra, hvad hon skulle säga; och då svinet grymtade, skulle hon tro, att det var barnet som skrek, och så — men här afbröt honom Susanna, mycket betviflande, att någon kunde taga ett svins grymtande för ett barns skrik, och då passade miss Fosbrook på och sade:
"Det är ej värdt att sälja pelsen, innan man skjutit björnen, Henry. Och om du hindrar alla från att lära sig sina psalmer, så fruktar jag för, att det blir föga utsigt, att få se herr Svin."
"Åh, vi behöfva aldrig plikta om söndagarne," invände Henry.
"Mamma sade, att om vi äro obeskedliga på söndagen, så är detta ej en sådan småsak, att det kan afhjelpas med att plikta," genmälde Susanna.
"Vi få aldrig plikta för obeskedlighet," tillade Elisabeth, "det få vi straff eller tilltal för, men plikten är för fula vanor."
"Ack, jag hoppas, att ej behöfva plikta denna vecka," suckade Susanna.
"Du kan ju gerna hoppas," sade Sam. "Du kan vara säker på, att få göra det för allt möjligt, utom för att gråta."
"Ja, men Bessie får alltid plikta, för att hon grinar," sade Harry, "och jag hoppas att hon skall få många tillfällen dertill, emedan hon ej ville hjelpa oss med svinet."
Bessie störtade upp från sin plats och rusade ur rummet, och miss Fosbrook utropade förargad.
"Jag trodde verkligen ej, att gossarne skulle vara så elaka!"
De tittade alla upp, som om de ej begripit, hvad hon menade, och Susanna utropade:
"Åh, miss Fosbrook, de menade ej så illa. Sam och Harry äro aldrig elaka."
"Jag vet ej, hvad du menar med elakhet," sade miss Fosbrook, "om det ej är att säga, just hvad man vet mest kunna bedröfva en annan."
