32
"Så lustig hon ser ut," hviskade Sam. Martin och Osmond Greville gingo, tillika med Sam och Harry, dagligen till mr Carey — och derföre sprungo gossarne fatt dem. Mrs Greville vände sig om, helsade vänligt på miss Fosbrook, tog Susanna och Elisabeth i hand och frågade med mycket deltagande efter deras mamma, och när de senast hört något från henne.
Susanna var för enkel och rättfram, för att vara blyg, och svarade strax att de hade haft bref, och att mamma varit mycket trött efter resan, men mått bättre dagen derpå. De små flickorna helsade på hvarandra, och mrs Greville gjorde en slags presentation med en böjning på hufvudet, och mumlade något, som lät såsom "Fräulein Munsterthal," — och på så sätt kom miss Fosbrook att gå bredvid ett fruntimmer med den allra minsta lilla hatt, ett ymnigt vackert hår och ett vänligt ansigte, och hvilken utan tvifvel var miss Idas tyska guvernant. Miss Fosbrook sade något om det vackra vädret, och erhöll ett svar, men om det var på tyska, franska eller engelska, kunde hon ej veta, ty hon kunde bättre läsa än tala de båda förstnämnda språken; derför, efter ännu ett försök till samtal, teg hon och betraktade sina följeslagare.
Susanna och mrs Greville tycktes komma mycket bra öfverens, men Elisabeths beundran för Ida tycktes göra henne mållös, ty de gingo helt tysta bredvid hvarandra, kanske derför, att de ej ville talas vid, när de äldre kunde höra, hvad de sade. Annie och David gingo ordentligt förut hand i hand, och miss Fosbrook hörde mest på hvad pojkarne, hvilka gingo bakefter, pratade; kanske hennes hörsel skärptes deraf att hon hörde sitt namn, ty när Sam sade: "jag skall säga er, att hon är en präktig menniska!" blef svaret: "hvad! bryr ni er verkligen om, hvad hon säger?" — "Ja, var säker på, att han det gör," hörde hon Harry säga, "hon körde honom från bordet i går, emedan han kastade en brödkant?"
