"Och han gick verkligen?" och hon hörde ett obehagligt skratt, i hvilket hon till sin ledsnad hörde Harry instämma.
"Jo, Fräulein skulle våga behandla mig så!"
"Hon försöker aldrig!"
"Vet du, Sam, jag trodde verkligen inte, att du var en sådan kruka. När kapten Merrifield kommer tillbaka, sitter du bestämdt och broderar."
"Och Harry kommer att gå ut med fötterna som en dansmästare," bifogade en tillgjord röst.
"Nej, det kommer då aldrig i fråga!" utbrast Harry förargad, "jag låter ej befalla mig!"
Gossarne Grreville skrattade, och en af dem sade:
"Nå väl, hvarför visar du ej det? Jag skulle från början lära henne, att ej blanda sig i det, som icke angår henne."
Miss Fosbrook kunde ej hålla ut längre, och hastigt vändande sig om, såg hon den talande rakt i ansigtet och sade: "jag är er mycket förbunden för edra artigheter, men kanske ni ville vara så god och tala litet mindre högt."
Grossarne sågo helt skamflata ut, och Sam, hvilken ej sagt ett enda ord, såg på henne med en glad min, som om han tyckt om hennes djerfva sätt att tillrättavisa dem.
Osmond försökte att se morsk ut, och hviskade litet oförsigtigt: "har man hört på maken," men som de nu voro nära kyrkdörren, vände sig mrs Greville om och bad dem vara tysta.
Christabel var mycket förargad, att detta just skulle hända, innan de gingo i kyrkan; hon var sjelf litet upprörd, och fruktade; att Bessie endast skulle tänka på grannlåt, och Harry på det, som var ännu sämre.
Den var rätt vacker utanpå, den lilla kyrkan, med sin gamla klockstapel af trä, hvilken reste sig öfver tegeltaket och den vestra gafveln. Den var ganska väl bibehållen, ehuru den just ej var särdeles prydlig inuti, ty väggarne voro strukna med en ljusgul färg, och trävirket var mycket klumpigt. Sam
