"Jag tycker, att nöjet att gifva bör kunna uppväga alla försakelser."
"Men Harry och flickorna bråka så mycket. Jag tycker verkligen att det är bra, att Bessie ej har något att göra dermed, ty hon skulle väl vilja kläda ut svinet i blommor och band! Ha! ha! ha! Men hvad hon är för en liten snåljåper!"
"Åh, det vet du inte. Hon kan väl hafva andra planer."
"Grannlåt och bjefs är det enda, Bessie fikar efter."
"Stundom kan begäret efter grannlåt leda till något bättre. A är en apa, det är just ej mycket qvickt, men det är dock början till all lärdom, och dessutom är det ej rätt, att genom åtlöje vilja tvinga folk till välgörenhet, ty det, som icke gifves af godt hjerta, bringar hvarken välsignelse åt den som gifver eller den som mottager."
Sam såg allvarligt på henne, som om ett ljus gått upp för honom, och slående ihop händerna så att det smällde, sade han: "ja, jag förstår, vi kunna ej ha någon glädje af det, som icke är oss väl unnadt."
Miss Fosbrok tänkte på de ord, som stå i Skriften och hvilka Sam i en framtid bättre skulle lära känna, och hon sade: "ej knotande och af tvång, men med nöje skall du gifva. Gud älskar den, som gifver af godt hjerta!" Men högt sade hon: "om ni plågar Bessie för mycket, för att hon skall likna er, när hon är er så olik, så tvingar ni henne till denna dolskhet, ni föraktar så mycket."
"Men bör man ej bota henne för hennes dumhet?"
"Ja, när vi riktigt kommit öfverens om, att hon är dum. Se så, nu har det upphört att ringa."
