38
att hans mamma nog låtit honom gå i kyrkan; och "om gossen ville gå dit, kunde hon ej förstå, hvarföre han ej skulle få det."
Miss Fosbrook hade ej tid att försvara sig; men Sam sade: "åh, han var så elak i morse, och ville bara gå dit nu, emedan han ej fick lof dertill."
Johnnie började skrika, att det var osanning, men miss Fosbrook ville ej tillåta Sam att fortsätta samtalet. Hon tog honom i armen och drog honom bort med sig, i detsamma han sade: "den dumma gamla Freeman, hon kommer att beklaga honom och skämma bort honom under hela gudstjensten, så att han blir ännu obeskedligare."
Det var väl, att Christabel hade för brådtom, att kunna tänka på detta; hon nästan sprang, för att ej komma för sent, och hörde knappt, att Sam mumlade något om, att han hade god lust att bryta nacken af Martin Greville.
Ni behöfver ej skynda er så mycket," sade han, jag vet en genväg, men ni lär väl icke kunna hoppa öfver ett dike, förmodar jag!"
"Kan jag inte?" Hon skrattade, och han förde henne rakt ned bland korna. Somliga af dem stirrade på henne mera, än hon tyckte om, men hon visste, att hennes inflytande på Sam vore förbi för alltid, om han upptäckte, att hon var rädd för korna. Sedan kommo de till diket, öfver hvilket en trädstam låg — det var ett rysligt svalg att hoppa öfver. Men hon drog upp sin klädning och hoppade öfver så vigt och lätt, att gossen ropade: "hurra!" det var bra gjordt!" och närmande sig henne, sade han förtroligt: "säg mig, om ni verkligen tror, att vi någonsin kunna köpa svinet?"
"Ja, det tror jag bestämdt, men det bören I väl veta bäst sjelfva."
"Jag bryr mig icke så mycket derom. Det kommer bara att bli ett tvång, men efter vi nu en gång så godt som utfäst oss dertill, skulle det plåga mig, om vi ej kunde göra det."
