62
Känner ni inte, hvad det luktar godt? Jag trodde först, att det bara var arrendator Smith, som brände torf."
Alla näsor höjdes, för att uppfånga en viss röklukt, som man vanligtvis får känna på landet i Juli månad. Miss Fosbrook tyckte det luktade som på ett tegelbruk.
"Vi skola steka potates i askmörjan, så kunna vi äta dem till teet!" ropade alla barnen, så förtjusta vid tanken derpå, att miss Fosbrook var riktigt ledsen att nödgas invända:
"Men, kära barn, jag vet inte om jag kan tillåta er, att leka med elden."
"Åh, det ha vi alltid fått göra," sade alla barnen, och Susanna tillade:
"Vi bruka alltid steka potates i askmörjan, då Purday gjort upp en eld. Mamma gifver oss alltid lof dertill, fast Purday ej tycker om det."
"Ja, det ha vi alltid fått göra."
"Om Sam och Susanna säga, att det är rätt, så litar jag på dem," svarade miss Fosbrook glad, "men ni måste låta mig, som är stadsbo, komma ut och se, hvad det är."
"Ja visst, och vi skola steka potates åt er också," sade Sam och Susanna.
Derefter rusade det bullersamma småherrskapet upp för trappan, för att sätta på sig ännu gröfre bruna kläder, än de haft förut. När de fem barnen sedan kommo ned igen, voro de så lika klädda, att det var riktigt svårt, att skilja flickorna från gossarna. Susanna tog med sig lilla George, och så begåfvo de sig af. Sam och Harry, som väntat i salen, togo nu miss Fosbrook emellan sig, liksom de ansett för sin pligt, att för henne förevisa lustelden. De förde henne genom trädgården och köksträdgården, öfver hvilken sistnämnda låg ett tjockt moln af stickande rök, till en genomgång i en häck. Här stodo några skjul och vagnshus, och här lågo äfven några risknippor, en qvarnsten och ett par timmerstockar.
