72
hade äfven blifvit gjordt, att bota henne för hennes vana att gnälla och hennes tro, att hon alltid vore den, som blefve förolämpad. Det återstod ännu att se, om de små pröfningar, de två flickorna måste genomgå, skulle medföra goda verkningar.
SJUNDE KAPITLET.
Det kan ej löna mödan att beskrifva hvarje dag på Stokesley, ty lästimmarna voro hvarandra lika, och ehuru barnen funno sina lekar mycket omvexlande, skulle läsaren troligen ej vara af samma tanke.
Det kan vara nog att omtala, att på lördagsaftonen hade John icke endast utbetalat sin sista fyrk, utan måste ock erlägga sex pence för nästa vecka, derför att han qvarlemnat sin mössa på golfvet i skolrummet, just derför att Elisabeth bedt honom icke göra det. Omkring klockan fyra började det att regna, då hela sällskapet var ute på en promenad rätt långt från hemmet, och ehuru de skyndade sig så mycket som möjligt, blefvo de ändå rätt smutsiga om fötterna.
David, som aldrig kunde springa fort, hann endast fram i lagom tid, för att på tredje trappsteget fatta tag i Johnnies rock och utropa: "kom ihåg svinet!" men Johnnie, som hade tröttnat att höra talas derom och dessutom var vid dåligt lynne, slet sig lös och svarade: "det gör jag en konst i!"
Han rusade uppför trappan efter de fyra, hvilka gått före honom, lemnande sådana smutshögar på hvarje trappsteg, att miss Fosbrook, när hon kom efter med Elisabeth, sade, att det kunde behöfvas en regnskur, för att bortskölja dem.
