Men hon kom lika litet tillbaka som de, så att guvernanten blef tvungen att sjelf gå ut, dock hade hon ej gått många steg, förrän hon hörde sorlet af flera röster, och snart kommo de alla omkring henne, dansande och hoppande. Susanna och Sam buro hvar sin tallrik, som var full med föremål, som ursprungligen varit bruna, men som nu voro svarta och alldeles öfversållade med hvit aska, och detsamma var förhållandet med barnen, som voro fulla med aska ända upp till håret.
Såsom en liten eftergift för äldre personers fördomar, funno de sig föranlåtna att, ehuru det var fara värdt att deras potates skulle kallna, springa upp och snygga sig, innan de satte sig ned vid tebordet. Susanna, David och Sam skreko ifrigt, att miss Fosbrook skulle äta — "den potates jag enkom stekt åt henne," Stackars miss Fosbrook, hon skulle nästan hellre hafva velat äta sjelfva elden, än dessa osmakliga och askbetäckta tingestar, som voro sega som läder utanpå och smakade bara rök. Barnen, som varit i röken hela dagen, hade fört den med sig in, men munnarne gingo utan uppehåll, så ifriga voro de att omtala alla sina äfventyr, och hvar och en tyckte, att den potates, han stekt, var den bästa. Miss Fosbrook petade ut de mest ätbara bitarna af de tre potatesarna, och försökte på detta sätt att tillfredsställa de tre kockarna.
Andras potatesar kunde nog vara rökiga, men deras voro utmärkta; "lagoma åt svinet, när det en gång blefve köpt," tänkte miss Fosbrook, men hon gladde sig åt barnens vänlighet och välmening, så att hon knappt kände de svarta tingestarnas elaka smak.
Småningom, steg för steg, icke på en gång, kan man lära goda vanor och förbättra karakterer. Sålunda hade Susanna blifvit uppmuntrad att vara vänlig och oegennyttig, samt fått lära sig, att tyranni är orätt och att man icke bör förtrycka den svage; Bessie hade fått lära sig, att man bör vara glad, äfven om man måste försaka sina nöjen för andras skull. Ett försök
