Sida:Hemligheterna på Stokesley 1870.djvu/85

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
79

hvad lilla Annie hade i behåll, sedan hon fått plikta, hade pepparkaksmannen lagt beslag på, och till följd af deras uppköp hos samma man hade Susanna blott tre pence qvar och Henry blott två och en half. Detta jemte två pence, som miss Fosbrook hittat i sin resväska, utgjorde tillsammans en shilling och fyra pence, och det var en bra liten summa för en hel vecka. David blef riktigt melankolisk.

"Var ej ledsen," sade Henry. "Mr Careys bror, öfversten, kommer hit i slutet af Juli, och han ger oss pojkar alltid en hel sovereign hvar, så då kunna vi ensamma köpa det allra präktigaste svin två gånger om."

"Alltid! Han har blott gjort det en gång," sade Sam.

"Ja, det var första gången, han såg oss," menade Harry, "och då voro vi helt små gossar. Jag slår vad med dig, Sam, att han denna gång ger oss en hel sovereign hvar, och då skall jag köpa mig båge och pilar."

"Prat," svarade Sam. "Jag hoppas att han ej skall göra det."

"Hvarför det då?"

"Jag tycker ej om det! Jag tycker, det värsta, som finns, är att tacka; jag går ur vägen, om jag kan."

"Sam har då intet folkvett," sade Harry, vändande sig till miss Fosbrook. "Tänk er, att han hellre vill vara utan en sovereign, än tacka derför."

"Jag är för mycket gentleman, för att göra mig till för presenters skull," genmälte Sam, och de två bröderna rusade på hvarandra; det var blott litet gyckel å Sams sida, men det var icke utan, att Henry var litet tyckmycken och ilsken.

När Sam hade gått sin väg, började Henry orda vidt och bredt om den sovereign, som öfverste Carey skulle gifva honom, och om den mängd saker, han tänkte köpa derför. En gentleman hade en gång gifvit Osmond Greville två sovereigns, hvarför kunde