80
ej öfverste Carey vara lika frikostig? Det var lustigt att höra, hvad gossen allt tänkte köpa för dessa två sovereigns, från svinet ända till en dubbelbössa. David började känna sig orolig och fruktade, att sammanskottet i Toby skulle vara ett intet mot alla dessa pengar; men Harry försäkrade honom, att det skulle bli en god hjelp, och att de derigenom alla skulle hafva bidragit något till svinet. Dessutom lofvade han presenter åt alla, hvilket Susanna och Annie så mycket mer trodde, som Sam ej var tillstädes, för att göra sig lustig öfver Henrys alla vackra planer.
Miss Fosbrook hade verkligen en eller två gånger smålett åt dem, men nu anmärkte hon, att hon fann de pengar, man hade förtjenat och hopsparat, vara långt mera välsignelsebringande, än dem, man fått — och detta gjorde, att Harry upphörde, att försöka blända henne — men han kunde ej låta bli, att i tysthet berätta för sina systrar hvilka, underverk han tänkte göra med de sovereigns, han kanske skulle få af öfverste Carey.
ÅTTONDE KAPITLET.
Veckan derpå var mera lyckosam. Insamlingen gjorde stora framsteg, och Christabel började tycka, att hennes elever ej skulle vara så svåra att hålla reda på, som hon i början fruktat. De voro verkligen mindre ohyfsade och bråkiga, ej så ostyriga vid måltiderna, ej heller så snäsiga emot hvarandra, och vanan att reta Elisabeth, när de ej hade något annat att göra, hade mycket aftagit.
Sam plågade henne ej, och ej heller tillät han sina bröder göra det, såvida hon icke började gråta och
