90
förklarade miss Fosbrook skrattande, "men jag tror ej, att Susanna bör skrifva så. Det skulle bli alltför formligt, liksom det, Susanna skref, var alltför knapphändigt,"
"Måste jag då skrifva om det igen?" sade Susanna. "Jag vill mycket hellre vara hemma, ty det är riktigt pinsamt."
"Jag tror verkligen du måste göra det, Susanna. Det är nödvändigt att lära sig skrifva en ordentlig biljett, hvilket verkligen är svårare, än att skrifva ett långt bref. Jag är ledsen på dina vägnar, men om du inte skrefve så slarfvigt till din mamma, så skulle du finna detta lättare."
Denna gång linierade miss Fosbrook icke allenast papperet, utan skref med sin vackra, lediga stil följande ord på en griffeltafla, hvilka Susanna utan vidare besvär kunde afskrifva.
"Vi äro din mamma mycket förbundna för hennes vänliga bjudning, och skola med stort nöje komma med miss Fosbrook och spisa middag samt tillbringa dagen med dig. Jag är mycket ledsen att nödgas säga, att mamma ej mådde rätt väl, då vi senast hade underrättelse från henne. Hennes adress är N:o 12 Grosvenortorget."
Susanna tyckte att detta var för många ord, och bad att få slippa skrifva, att hon var ledsen. Visst var hon det, men hvad tjenade det till, att säga det till Ida?
Miss Fosbrook tyckte, att det skulle taga sig bättre ut, men bad henne göra, som hon ville.
"Om det endast är derför, då skulle jag ej skrifva det," sade Sam. "Det gör väl detsamma, hur det tar sig ut i Idas ögon." Med dessa ord gick han, åtföljd af Harry, ut i trädgården.
Skulle man kunna tro, att Susanna i sin förtjusning att snart vara färdig, glömde den stora jägaren, och kallade torget Grovesnor, och sedan, i sin brådska att rätta det, stoppade fingrarne i bläcket, och nedsuddade icke blott detta ord, utan hela den ofvanstående raden.
