Miss Fosbrook pekade på ordet "Grovensor".
"Åh, jag trodde jag hade stafvat det der tråkiga, ordet rätt. Hvarför kunna inte också s och n ställa sig på sina rätta ställen," utropade den stackars Susanna, för hvilken detta ord var en stor fiende. Hon brukade att ställa bokstäfverna på alla möjliga platser, i den förhoppning, att de väl engång skulle komma att stå, der de skulle.
"Kommer du inte ihåg, att jag talade om för dig, att den första Grosvenoren var en stor jägare. Det heter Grosveneur på franska, och du borde veta hvar s skall stå — gros betyder ju stor."
Men Susanna brydde sig aldrig om, att komma ihåg något, som var franskt, och Sam anmärkte: "mannen förtjenar ej att få sitt namn rätt stafvadt, eftersom han antog ett franskt namn. Hvarför kunde han inte rätt och slätt kallat sig: Mr Grandhunter (herr storjägare).
"Men eftersom han nu ej gjort det, äro vi tvungna att stafva hans namn rätt, ty annars skulle mrs Greville bli mycket förvånad öfver, att vi stafva så illa," menade miss Fosbrook.
"Kan man då icke radera ut det," sade den förtvinade Susanna.
"Jag skulle ej vilja skicka bort en biljett, som vore raderad. Dessutom är det ej alls artigt skrifvet."
"Nej, det är det verkligen ej," sade Elisabeth, "vet du inte, hur man skall svara, när man blifvit bortbjuden, Susanna? Vänta, så skall du få höra. Miss Susanna, miss Elisabeth och miss Annie Merrifield skola med stort nöje göra miss Ida Greville den äran att äta middag hos henne — Sam, hvarför skrattar du?"
"Derför, att du tänker säga åt Ida, att det blir en ära för henne, när du kommer dit."
"Man gör alltid en ära åt den, hos hvilken man spisar middag," återtog Elisabeth, "ja, det gör man."
"Man säger, att man skall hafva den äran, att komma, ej att man skall göra sin värd den äran,"