skulle Petrea ha till baldräkt; lilla fröken var förtjust i den rosenröda florsklänning, som modern sydde åt henne. Alla voro med liv och själ uppe uti toaletterna.
Det trasslar sig.
Det småduggade ute och med hemlig fasa såg Jacobi Louise utstyrd med »hovpredikanten» — som missklädde henne särdeles — för att med Eva, under »familjetakets» skydd, gå ut på »lyckliga kupper». Emellertid tog Sara sin musiklektion för Schwartz, men hade lovat Petrea att på eftermiddagen gå ut med henne för att även göra »lyckliga kupper».
»Kors, Henrik! Jag tror att även vi gå ut på ’lyckliga kupper’», sade Jacobi till sin unge vän, »jag behöver ett par nya handskar.»
Vid middagstiden återkommo de handlande damerna, åtföljda av de handlande herrarna, som fredligt vandrade i bredd med hovpredikanten. Louise var helt ärorik. Aldrig hade hon gjort lyckligare kupper.
»Om Sara går på samma ställen som jag, så får du allt för samma pris. Jag gjorde det ackordet på tre ställen; hos Bergvalls och hos Åströms, och för blommorna hos fru Florea.»
Sara tackade, men sade att hon nu ändrat sin tanke. Hon ville icke ha en lika dräkt med Louise och Eva, utan en annan, som — som hon tyckte mera om.
Systrarna blevo förvånade och litet ledsna, Louise något stött. »Hade de icke redan så väl kommit över-
