assessorns våning. Familjer kommo, som tillbjödo den husvilla familjen hus och hem, unga flickor kommo med sina kläder, tjänsthjon kommo med sina till familjens tjänsthjon, vackra serviser och möbler sändes, bagaren lämnade stora korgar med bröd, bryggaren dricka, andra sände vin m. m. Det var ett uppträde av det vackraste inom samhällslivet och som visade huru aktad och älskad Frankska familjen var.
Fru Gunilla kom, så god, så ivrig, beredd att träta med alla, som ville göra henne stridigt att i sin vagn enlevera sina gamla vänner och föra dem i den våning, hon i hast låtit inrätta för dem. Assessorn stred icke nu med henne, men såg stum sina gäster avresa och blickade med en tår i ögat efter vagnen, som förde Eva bort från hans hem. Det var honom nu så mörkt och öde.
Denna dag om aftonen var familjefadern åter i kretsen av de sina och tryckte dem alla med glädjetårar till sitt bröst. Ja, med glädjetårar — ty han hade dem ju alla kvar!
Lagmannen ville icke höra några gissningar eller förmodningar över anledningen till eldsvådan. våga icke dess mindre att här yttra våra. Det var nämligen högst sannolikt, att den tagit sin begynnelse i den unga baron L:s rum, och att han själv i sitt halvrusiga tillstånd denna afton varit vållande därtill. Troligen såg han själv saken så; visst är, att denna händelse i förening med Frankska familjens uppförande mot honom frambringade en stor förändring i den unga mannens lynne och karaktär. Hans far avhämtade honom en kort tid därefter, och reste med
