nore — som var allas hjälp — och Jacobi, hade åtagit sig hela bestyret av aftonens fest, på det Elise ej måtte ansträngas och oroas därav.
Vid aftonmåltiden sutto de förlovade bredvid varandra och åto sjuskinnsgröt. Jacobi låtsade ibland misstaga sig om sin och Louises tallrik, vilket förorsakade flera »värdiga» blickar och tillrättavisningar, vilka åter förorsakade mycken munterhet.
Senare, då man skulle begiva sig till vila, fann Louise sitt toalettbord övertäckt av skänker, från fästman, föräldrar, syskon och vänner. En mängd arbeten voro från Petrea. Dessa gåvor väckte hos Louise blandade känslor av glädje och smärta, och när hon hastade att ännu en gång omfamna de älskade, som hon snart skulle skiljas vid, föllo ömsesidigt några tårar. Men aftondagg är profetia om klar morgondag, och även här slog den in.
Bröllopsdagen.
Solen lyste klar och varm på pingstdagsmorgonen. Blommor och löv glänste i morgondaggen, fåglarna sjöngo, kyrkans klockor ringde högtidligt glalt. Myrtenkronan var tidigt flätad, och modern med Leonore och Gabrielle voro närvarande vid brudens toalett. Man väntade sig, att Jacobi skulle vara av högsta elegans och ville icke att hans vackra utseende skulle fördunkla brudens. Louises systrar voro vida mer angelägna därom än hon själv. Gabrielle klädde håret — hon hade verklig talang i den konsten — halvutspruckna törn-
