att ha målat tavlan alltför enformigt ljus; kanske vill du fråga:
»Förekomma icke inom detta hem de små stötar, rubbningar, rivningar, hastigheter, dumheter, försummelser, förluster, och vad de allt heta, dessa andliga moskiter, som med sina sting förorsaka retning, oro, ledsnad, och som icke pläga för sina besök förskona även de lyckligaste hem?»
Jo visserligen. De komma, men flyga nästan lika hastigt som de komma och lämna aldrig något gift i stingen, ty mot dem användes ett universalmedel, som heter: »förlåta, glömma, bättra sig!» vilket appliceras ju förr dess hellre och gör även de stygga kräkens besök alltmer sällsynta. Dessutom trivas de aldrig rätt i rena och milda atmosfärer.
Och vill du, bästa Ida, övertyga dig om tavlans sanning — kom hit och se! Kom! Det vore oss alla kärt! Kom, och låt vårt hem bjuda dig den förströelse, kanske också det lugn ditt hjärta behöver! Kom, och tro mig, Ida, när man ser världen litet högt ifrån — t. ex. från en vindskammare — så får man se illusionerna gå som dimmor över jorden, men himmeln stå i evig klarhet över dem.
En morgonstund.
»God morgon!» sade Jeremias Munter, i det han, med fickorna fulla av böcker, kom in i Petreas vindskammare, som utmärkte sig från andra kammare blott genom sin fullkomliga enkelhet och brist på all
