många sköna stunderna! Tänk på din makes värde, på hans sköna, ädla egenskaper! Tänk på livet också, hur kort det är, hur mången oundviklig bitterhet det har, hur mången som kan undvikas eller lätt utplånas, och tänk på kärlekens allt upprättande makt! Frukta bojan av själviska känslor! Befria dig därifrån genom ett nytt kärleksoffer, och rena hemmets himmel! Den uppstigande skyn kan växa till ett förstörande åskmoln, den kan också utan spår förströ sig i luften. Blås, o blås bort den med kärlekens mäktiga anda!»
En lång levnads lycka beror ej sällan på till vilka av de osynliga rådgivarna man i sådana stunder mest lyssnar; därpå beror det om portarna till himmelen eller de till helvetet skola öppnas för människan redan på jorden. Elise lyssnade till de goda. Hon talade länge med dem, och ju flera rena minnen hon lät dem uppkalla i sin själ, dess ljusare blev det därinne. Kärlekens ljus tändes inom henne, och av dess sken blev hon klärvoajant i flera riktningar.
Det var barnens baddag, och budet att timmen var inne avbröt Elises enslighet. Hon lät tillsäga Brigitta att begynna förrättningen, och då hon hunnit mera lugna sig och genom baddningar med rosenvatten något utplåna spåren av sina tårar, gick hon själv ned i rummet.
Gudskelov för vattnet! var Elises tanke vid anblicken av den scen, som mötte henne därinne. De mjuka glänsande barnkropparna i det klara, ljumma vattnet, eldbrasans sken på dem och de vita lakanen, barnens plaskande och jubilerande av oändligt välbefinnande, deras oskyldiga lek med varandra inom badkarets
