Fällan.
omkring som en levande förebråelse mot dem alla. De förstodo, att Lenoir måste hysa något hemligt agg till den allmänt omtyckte medborgaren-deputeraden, vilket gjorde honom mera fyndig och uppfinningsrik i fråga om sättet att bringa honom på fall.
— Vad har ni alltså att föreslå? hade Merlin frågat, och envar lyssnade spänt på vad som komma skulle.
— Vi äro alla ense om, började Lenoir lugnt, att det just för ögonblicket skulle vara oklokt att draga medborgaren Déroulède inför rätta utan några positiva bevis. Paris’ pöbel avgudar honom och skulle i vredesmod vända sig mot dem, som försökte trakassera deras ädle vän och välgörare. Nu förhåller det sig ju så, att medborgaren Merlin har misslyckats uti att skaffa oss bevisen på Déroulèdes brottslighet. För närvarande är han en fri man, och jag föreställer mig, att han tar tiden i akt; inom två dagar torde han ha lämnat landet, för så mycket vet han: är det ute med hans popularitet, blir han heller inte långlivad på jorden.
— Alldeles riktigt, instämde flere av männen, medan andra brusto ut i hesa gapskratt.
— Jag föreslår därför, återtog Lenoir efter en kort paus, att det skall bli medborgaren Déroulède själv, som skaffar franska folket bevisen på hans högförräderi mot republiken.
— Men hur? Hur skall det gå till?
Brådskande och högljudda frågor följde på detta högst egendomliga förslag av den politiske kolbäraren.
— Det ska vi arangera med största lätthet, svarade Lenoir med orubbligt lugn. — Ha vi inte ett gammalt ordstäv, som var i svang på våra mormödrars tid, att ger man bara en karl en ordentlig repstump, så hänger han sig. Vi ska ge vår aristokratiske medborgare-deputerad rep i långa banor, men då hoppas jag också, att vår nuvarande justitieminister — han gjorde en åtbörd mot Merlin — skall hjälpa oss med den lilla komedi, som vi ärna spela.
— Ja för all del! Vidare! ropade Merlin ivrigt.
— Jäntan, som angav Déroulède — hon får bli vår trumf, fortfor Lenoir, som tycktes elda upp sig av sin egen plan och sin egen vältalighet. — Hon angav honom. Ergo — som de lärde säga — hade han varit hennes älskare, som hon önskade
140
