Fällan.
dit pepparn växer. Och varför? Inte, som medborgaren Merlin förmodade, därför att älskaren tröttnat på henne. Nej bevars, hon hade en älskare till på fickan — det erkände hon ju själv. Hon ville bli kvitt Déroulède för att bereda väg för den andre, därför att han, Déroulède, var för enträgen och besvärlig — vilket naturligtvis var den stackarens enda sätt att visa sin kärlek.
— Nå, varthän komma vi egentligen med allt detta? frågade Tinville i torr och misstrogen ton.
— Jo, detta visar, att den token Déroulède, som är kär i jäntan, skulle göra mycket för att rädda henne undan giljotinen,
— Det förstås.
— Låt honom då försöka, föreslår jag, återtog Lenoir muntert. — Ge honom repet, så gör han en stilig löpknut och lägger själv snaran om halsen på sig.
— Vad menar han egentligen? frågade ett par av männen. vilkas tröga hjärnor ännu ej fattat den originella planens fulla innebörd.
— Ni förstå inte, vad jag menar, medborgare, ni tro, att jag är galen eller drucken eller en förrädare likt Déroulède! Eh bien, låna mig ert öra i fem minuter till, och ni skola få se. Låtom oss antaga, att vi kommit därhän, att jäntan — vad heter hon nu igen? Juliette Marny, ja visst — att jäntan står i domsalen och rannsakas av allmänna välfärdsutskottet. Medborgaren Foucquier-Tinville, en av våra största fosterlandsvänner, läser upp anklagelsen emot henne: papperen, som hon bränt upp i all hemlighet, den där sönderskurna, mystiska portföljen, som man hittat inne i hennes rum … Om, i anklagelseakten, dessa papper antagas vara förrädisk korrespondens med republikens fiender, avkunnas domen genast, och se’n blir det giljotinen. Ingen respit lämnas. Justitieministern tillåter ej, enligt paragraf IX i den lag, som stiftats av honom själv, att någon advokat biträder dem, som direkt anklagas för högförräderi.
— Men fortfor den svartmuskige jätten med lugnt eftertryck, är det frågan om vanliga, civilrättsliga mål, försyndelser mot den allmänna moralen eller saker, som hemfalla under strafflagen, så tillåter justitieministern, att den anklagade offentligen försvaras. Sätt Juliette Marny på de anklagades bänk, beskylld för högförrä-
141
