Det oväntade.
Juliette hade skakat av sig den domning, som höll på att förlama hennes tankekraft, och uppkallat hela sin viljestyrka, nu, när hon förstod, att det även för henne gällde att spela en viktig roll. Här var i sanning blind lydnad och självövervinnelse av nöden, om det höga spelet skulle lyckas …
Därför hade hon klätt på sig en simpel tricotteuse’s paltor, och likheten med de trasiga och osnygga varelser, som brukade sitta och slamra med sina strumpstickor på Place de la Revolution, var verkligen träffande. Även i hållning och rörelser sökte hon efterlikna dem, och den lilla skarans ledare hade snart förvissat sig om, att hans instruktioner komme att följas till punkt och pricka.
Även Déroulède var nu den trasiga sansculotten upp i dagen, med nakna och gyttjiga fötter, fransade byxor och en luggsliten, svart schaggrock. De fyra männen stodo och väntade tillsamman med Juliette, medan sir Percy gav dem sina allra sista förhållningsorder.
— Nu blanda vi oss med den stora hopen, sade han, och göra efter allt vad hopen gör. Det blir vår egen sak att laga så, att denna oregerliga hop gör just vad vi vilja. Mademoiselle de Marny — jag ber att få uttrycka min beundran för ert verk. Får jag nu ytterligare anhålla, att ni fattar min vän Déroulède hand och ej släpper den på några villkor. Inte någon så värst svår uppgift, skulle jag tro, fortfor han med sitt goda leende. — Ditt värv, vän Déroulède, blir också ganska lätt. Jag ålägger dig att taga vård om mademoiselle Juliettte och på inga villkor vika från hennes sida, förrän vi äro utanför Paris.
— Utanför Paris! upprepade Déroulède med en bekymrad suck.
— Javisst, lugnade sir Percy, omgivna av en skränande pöbel, som tvingar myndigheterna att vidtaga dubbla försiktighetsmått … Och framför allt, vänner, kommen i håg, att vår hemliga signal är fiskmåsens gälla läte, tre gånger upprepat. Följen det, tills ni stå utanför Paris’ portar! Äro ni väl hunna så långt — lyssna då efter det igen, det skall leda er till räddning och frihet.
I allas sinnen tändes hoppfullhet och mod. Hur skulle man väl kunna annat än att följa denne tappre anförare, som eldade ej
185
