En gatuscen.
giljotinen, och män, som skrikit högst, när det gällt att försvara anarkien och dess skräckvälde.
Man hade vänt upp och ned på almanackan; varje god fransk medborgare kallade denna den nittonde dagen i augusti 1793 den andra Fructidor år 1 av den nya tideräkningen.
Klockan sex denna eftermiddag vände en ung flicka hastigt om hörnet vid Rue Ecole de Médecine, och efter att ha kastat en snabb blick till höger och vänster började hon beslutsamt vandra den smala gatan framåt.
Den var just nu fullpackad med folk. Grupper av upphetsade kvinnor stodo och pratade i munnen på varandra utanför varenda port. Det var just den tiden, då man kom hem efter det vanliga frispektaklet på Place de la Révolution. Männen hade gjort uppehåll i åtskilliga krogar och kört ut kvinnorna. Det skulle bli dessa manhaftiga varelsers tur sedan att dricka sig rusiga; nu så länge finge de nöja sig med att prata och gaffla och kasta speord efter de förbigående.
I början tycktes den unga flickan ej akta på dem. Hon vandrade hastigt framåt, såg käckt framför sig, har sitt huvud högt och steg varsamt från kullersten till kullersten, undvikande smutsen, som skulle ha stänkt ned hennes nätta skor.
Slamporna i portgångarna skämtade och glammade, och varje skämt var en rå anmärkning, sårande för varje anständig kvinna. Den unga flickan har en enkel grå klänning med en fin linongsduk prydligt korslagd över bröstet; en stor hatt med hängande band satt över det vackraste ansikte, som ännu fägnat en mans blickar.
Det skulle ha varit än vackrare, om det ej präglats av ett drag av beslutsamhet, som kom det att förefalla hårt och brådmoget för den unga flickans år.
Hon har det trefärgade skärpet knutet kring livet, eljest hade hon för längesedan blivit ofredad. Men republikens färger voro hennes skyddsvärn; så länge hon gick lugnt framåt, kunde ingen göra henne någonting för när.
Då tycktes hon plötsligt få ett egendomligt infall. Det var just utanför det stora stenhuset, som tillhörde medborgaren-deputeraden Déroulède. Hittills hade hon ej brytt sig om de flockar
23
