Damoklessvärdet.
Déroulède stod mitt emot Merlin, sin mest oförsonlige fiende. Den senare gav just några order åt sina karlar, innan dessa skulle börja genomleta huset, och där, alldeles ovanpå kappsäcken, låg den gula portföljen, som tvivelsutan innehöll de hemliga dokument, på vilka Juliette dagen förut bakom dörrförhänget hört Déroulède häntyda, medan han samtalade med sin vän, sir Percy Blakeney.
Hennes kvinnliga instikt sade henne, att dessa farliga papper lågo i portföljen. Hennes ögon drogos dit som av en magnetisk kraft. Hur skulle hon bete sig därmed?
Plötsligt vek den skräck, som hållit henne i sitt förlamande grepp — hon fattade portföljen och kastade den bredvid sig på soffan. Därefter satte hon sig själv tätt intill den, och med en ung drottnings värdiga och behagfulla rörelser bredde hon ut sina vida klänningsveck över den komprometterande portföljen, så att den helt och hållet doldes.
Ute i förstugan befallde Merlin två av männen att ställa sig på ömse sidor om Déroulède, medan de två övriga skulle följa med honom själv in i våningen. Turen kom först till studiekammaren, där Merlins kisande ögon sökte genomtränga halvdunklet, som föreföll än mörkare genom kontrasten med den skarpa belysningen ute i förstugan.
Han hade ej sett Juliettes rörelse, men han hade hört det sakta frasandet av hennes kjolar, då hon satte sig på soffan.
— Jag ser, att ni inte är ensam, medborgare-deputerad, sade han med en hånfull fnysning, då hans lömska blick slog ned på den unga flickan.
— Min gäst, medborgaren Merlin, sade Déroulède så lugnt som stod i hans förmåga, medborgarinnan Juliette Marny. Jag vet, att det under dessa omständigheter är gagnlöst att begära hänsynsfullhet gentemot en kvinna, men jag ber er ihågkomma, i den mån det är er möjligt, att ehuru vi alla äro republikaner, äro vi alla fransmän och jämlikar i vår ridderlighetskänsla gent emot våra mödrar, våra systrar eller våra gäster.
Merlin flinade och såg ett ögonblick ironiskt på Juliette. Denna samma morgon hade han mellan sina kloliknande fingrar hållit ett tunt pappersark, varpå en handstil, oövad som en
89
