6
tjänade detta? Aldrig hade man förut hört talas om någon, som utan ett bestämdt praktiskt syfte underkastat sig dylika ansträngningar. Endast ånger, krossade lemmar och sönderslitna kläder kunde blifva följden af en dylik djärfhet. Men Petrarca fortsatte sin vandring och nådde slutligen spetsen, där han såg molnen skrida fram under sina fötter. En obeskriflig känsla grep honom, en känsla, hvilken han själf ej mäktade reda för sig, och han försjönk tyst i ett stilla svårmod.
Det är forskningens egen saga han här berättat. Frågar människan: till hvad nytta, då stannar hon likt den gamle herden ständigt kvar i den trånga dalen, där inga vidder öppna sig för blicken — kanske lycklig och nöjd med sin anspråkslösa lott. Men känner hon inom sig en otvinglig lust efter en vidare synkrets, en trängtan att fylla bröstet med de friska vindarna på höjden, då drifves hon endast af detta begär till att företaga den vågsamma färden mot höjden — utan hopp om någon timlig vinst af mödan och faran. Snarare är det en känsla af beklämning, som griper henne inför det oändliga fält, som öppnar sig för blicken.
Det var detta behof efter vetandet för dess egen skull som föddes med renässansen. Medeltiden kände det icke.
Det var lusten att pröfva det okända, som dref Columbus att upptäcka en ny värld på andra sidan oceanen. Det var samma lust, som förmådde Italiens furstar att förskaffa sig samlingar af sällsynta djur, att anlägga botaniska trädgårdar och museer af kuriosa, i hvilkas spår sedermera de moderna naturveten-
