Hoppa till innehållet

Sida:Henrik Schück Olavus Petri 1906.djvu/22

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

16

nåd; har han detta gjort, erhåller han syndaförlåtelse också utan aflatsbref.

Hade denna lära icke berört så viktiga ekonomiska intressen, hade hela frågan kanske blifvit jordad i tysthet. Nu uppväckte den hos vederbörande en storm af förbittring, som Luther själf till en början icke fullt förstod. Luther tvingades nu att i några folkskrifter vända sig till den stora menighet, för hvilkens andliga väl han gripit till ordet och hvilkens tankar han uttalat. Aflatens vänner blefvo honom ej svaret skyldige, och bakom den ursprungliga stridsfrågan skymtade man snart en annan af mera revolutionär innebörd: frågan om den kyrkliga auktoriteten.

Under dessa stormiga dagar afslutade Olavus Petri sina akademiska studier. Den 10 februari 1518 promoverades han till magister, och han borde således redan nu hafva återvändt till Sverige, men han hade tydligen svårt att slita sig från den krets, som blifvit honom kär. Först i november, kort efter det Luther återkommit från sin farliga resa till Augsburg, lämnade han Wittenberg. Luther hade då väl ännu ej brutit med påfven, men han hade redan hänvisat på en tid, då påfven ännu ej var kyrkans herre, och han hade vägrat att i påfvens världsliga makt se en gudomlig institution.

Då Olavus Petri skildes från sin lärare, hade reformationen således ännu ej utbrutit, men alla förutsättningar funnos redan för en andlig revolution. Att Olavus själf icke fick bevittna denna och längre dröja i Luthers närhet, var säkerligen icke utan betydelse för hans framtida utveckling. Nu återvände han till