Sida:Henrik Schück Olavus Petri 1906.djvu/24

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

18

man aldrig, att han bestraffat andras glädje, men öfver hans eget väsen ligger det ett drag af puritanskt allvar, att icke säga dysterhet. Detta tillhörde väl hans naturell, men måhända hade det mildrats genom ett fortsatt umgänge med Luther.

Öfver Rostock, Jutland och de danska öarne begaf han sig hemåt. Hallman uppgifver väl, att hans fartyg under hemresan förlist vid Gottland och att Olavus där stigit i land och predikat mot aflatskrämeriet, men denna uppgift är både obestyrkt och osannolik.

Då han återkommit till sin hembygd, utnämndes han af stiftets biskop till dennes kansler. Äfven denna plats var icke utan inflytande på hans utbildning. Han fick härigenom tillfälle att sätta sig in i Sveriges senaste historia, och Strängnäs var därför den förmodligen lämpligaste orten, enär rikets gamla register — d. v. s. de viktigaste historiska urkunderna sedan Magnus Ladulås tid tyckes hafva befunnit sig i biskopens vård. Redan nu började Olavus troligen med historiska studier, och åtminstone finnas några historiska anteckningar af honom, hvilka sannolikt gjorts under denna hans kanslerstid.

Åt kyrkliga frågor fick han till en början troligen ej tillfälle att ägna mycken tid, ty de politiska förvecklingar, i hvilka biskop Matthias i Strängnäs var inblandad, togo både biskopens och kanslerens uppmärksamhet i anspråk. I en memoar, som han antagligen nedskrifvit omedelbart efter sin kanslerstid och sedermera infogat i sin krönika, har han skildrat den brydsamma tid, som följde omedelbart på Sten Sture den yngres död. Hans herre, biskop Matthias, ställde