23
Samtidigt med det att Olavus Petri i sina predikningar uttalade dessa revolutionära satser, hölls den märkliga valriksdagen i Strängnäs, på hvilken Gustaf Eriksson utsågs till Sveriges konung. Att Gustaf under sitt korta uppehåll i samma stad som Olavus Petri skulle hafva blifvit direkt vunnen för protestantismen, är naturligen ett öfverdrifvet påstående, som icke bestyrkes af konungens uppträdande under de närmast följande åren. Konungen gör öfver hufvud taget intrycket af en i religiöst afseende föga intresserad man. Han var en praktiskt anlagd statsman, så fri från hvarje mera svärmisk uppfattning som det gärna kan tänkas. Nyttan var den ledande principen i hans politik, och han mera tilltalades af protestantismen än af katolicismen, så berodde detta tydligen, dels därpå att protestantismen var en från politisk synpunkt mera gagnande religion för landet, dels därpå att den till hela sin anläggning var mera nykter och förståndsmässig än katolicismen.
Efter mötet i Strängnäs antog han den gamle ärkedjäknen därstädes, Laurentius Andreæ, till sin sekreterare. Icke häller denne tyckes hafva varit en i strängare mening religiöst anlagd natur, utan i likhet med konung Gustaf har äfven han sin egentliga betydelse inom det politiska området. Såsom ett slags förste minister stod den sjuttioårige mannen vid den unge konungens sida och inledde jämte honom den strängt nationella politik, som gör Gustaf Vasas regering till det mest betydelsefulla momentet i vår statsutveckling.
Men en nationell regering måste naturligen gan-
