30
och ej häller söker författaren att stödja sina satser med några citat från medeltidens tänkare, hvilka förut långt oftare åberopats än evangeliets egna ord. Olavus söker först att med enklare och mera begripliga ord utlägga bibelns egen berättelse. Så t. ex. omskrifver han änglahälsningen: “pris vare Gud i höjden, och uppå jorden frid och människorna ett godt behag“ med följande ord: “som änglarna ville säga: här till dags hafver människan intet prisat Gud, utan försmädat och vanhedrat honom, men nu är den födder till världen, som skall upprätta och komma Guds pris och ära på gång igen; nu skall Gud varda ärad och prisad genom honom, och på jorden skall varda frid. Här till dags hafver varit ofrid emellan Gud och människan, ty Gud hafver varit henne vred och ogunstig för syndens skull, men nu är den född, som förlikar Gud och människorna, så att Gud tager henne till nåd och vänskap igen, och därföre varder nu frid på jorden, det är för människorna, som äro på jorden. ’Och människorna ett godt behag’, (hvilket betyder) här till dags hafver Gud icke varit till frids med människan, utan hon hafver honom med sitt regemente och väsen misshagat, men nu är den född till världen, som det begår och förvärfvar, att Gud får ynnest och ett godt behag till människan och vill vara henne god.“
Sedan han på detta sätt utlagt den evangeliska berättelsen utan att taga sin tillflykt till någon annan auktoritet än ett oförvilladt, sundt omdöme, afslutar han predikan med en allmän betraktelse, äfven den framställd i samma enkla form. Så t. ex. yttrar han i den nyss anförda predikningen, som handlar om evangeliet
