36
mera ansedda kloster vissa delar af det nya testamentet att öfversätta till modersmålet. Den mera klarsynte Brask motsatte sig väl detta vådliga förslag, men på ett möte i början af 1526 beslöts dock att påskynda arbetet, och på grund däraf sände värkligen Brask en medlem af Linköpings kapitel till Upsala för att i samråd med teologerna därstädes arbeta på denna öfversättning. Hur långt denna från katolsk synpunkt gjorda tolkning fortskridit, veta vi ej. Blott så mycket är visst, att den aldrig blef utgifven. Den katolska kyrkan skred blott motvilligt till detta företag, och dess män ägde ej häller de nödiga förutsättningarna för ett dylikt värf. Några värkliga bibelstudier hade ej bedrifvits vid medeltidens universitet, man kände skriften blott i den latinska öfversättning, som på 300-talet värkställts af kyrkofadern Hieronymus, den s. k. Versio Vulgata, och till den hebreiska och grekiska urtexten tog man ingen hänsyn redan af det skäl, att medeltidens teologer alls icke studerade dessa språk. Väl hade en del af bibeln genom Birgittas och hennes ordens försorg öfverflyttats till svenska — ehuru naturligen från den otillförlitliga Versio Vulgata —, men huru föga känd denna öfversättning i själfva värket var, framgår däraf, att t. o. m. en man som Brask endast ryktesvis hade hört talas om den. Den nya tolkning, med hvilken den katolska kyrkans prelater grepo sig an, stödde sig också endast på Vulgatas text och därför — säger en författare från 1500-talet — “kommo de ingenvägs därmed“.
Men medan katolikerna arbetade på sin öfversättning, hade protestanterna ej varit ovärksamma, och i
