augusti 1526 utkom deras öfversättning af det nya testamentet af trycket. Till grund för denna tolkning låg icke Versio Vulgata, utan dels för de första delarna — Erasmus’ direkt från grekiskan gjorda latinska öfversättning, dels Luthers några år äldre tyska text.
I språkligt afseende är detta arbete ett bland de märkligaste arbeten i vårt land. I stilens skönhet och kraft, men framför allt i dess rent svenska lynne kan denna öfversättning anses såsom banbrytande inom vår litteratur. Den som något känner till medeltidens svenska, hvilken stundom under 1400-talet förefaller såsom en i parodiskt syfte gjord ofversättning från latinet, och den som sårats af dess besynnerliga satsfogning, hvilken ej sällan gör meningen hart när obegriplig, han kan icke annat än på det djupaste beundra den syntaktiska reda och den känsla för det svenska språkets renhet, som röjer sig i denna tolkning.
“Här hafver du nu, kristlige läsare, – så börjar företalet — det nya testamentets böcker på svenskt mål, hvilket först utskrifvet var utaf de heliga evangelister och apostlar på grekiskt mål.“ Sedan berättas, att de öfverflyttats på latin och af kyrkans män föredragits på detta språk, “det dock väl hade bort sig att undfås skulle på hvarje lands eget tungomål, att såsom Kristus är kommen till att frälsa alla, så måste ock hans ord, dem han för vår salighets skull lärt hafver, vara allmänneliga och ingen fördolda. Häraf hafver nu kommit, att ingen hafver tjänt till att vara prest i de land, som under den romerska kyrkan lydt hafva, utan den där kunde latin, ändock S. Paulus, som beskrifver hvad dygder en prest hafva skall, intet upp-
