behändige och oblique ord ropat och skriat, likasom de gärna säga ville, att Hans Majestät skulle vara en slik blodstyrann som Herodes och Pharao voro. Och hade Hans Kungl. Majestät väl kunnat lida, att predikanterna sådana exempel af tyrannisk öfverhet talat hade, allenast att de därhos betrakta ville, hurulunda de skulle applicera eller ingifva den menige man sådana exempel, att dem därigenom icke någon orsak gåfves till ohörsamhet, utan mycket häldre därhos indragas skulle, att detta rike uti Hans Kungl. Majestäts regementstid icke herodiskt eller pilatiskt, utan nådeligen och väl regeradt är.“
På denna tid var det icke svårt för regeringen att få en fällande dom till stånd, och laga former brydde man sig ej alltid om att iakttaga. På nyårsafton anklagades de båda reformatorerna, rätt att taga kännedom om anklagelsepunkterna och skriftligen bemöta dessa förvägrades dem, och den andra januari dömdes de till döden. Men domstolens ledamöter måtte själfva hafva bäfvat tillbaka för det ansvar, de åtogo sig genom sin undfallenhet för konungens vilja, och genast efter domen afsände de en deputation till denne för att anhålla om nåd för de dömde. Gustaf var icke grym, och säkerligen var det aldrig hans mening att låta domen gå i värkställighet. Han ville befria sig från tvänne forna medhjälpare, hvilkas kritik föreföll honom besvärlig, och han valde därför ett dylikt kraftmedel. Om han än härigenom ej lyckades att fullständigt täppa munnen på Olavus Petri, hade han dock satt skräcken i dennes anhängare och äfven tillfogat reformatorn själf ett moraliskt nederlag, som för framtiden minskade betydelsen af hans ord. Denna seger var honom nog
