Sida:Historietter.djvu/106

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

KRONÄRTSKOCKAN


skyldighet att göra frågan på ett sätt, som gaf honom tillfälle att ignorera den, om han så ville. Men det ville han lyckligtvis icke, hvad jag ju också hade räknat på.

Efter några sekunders synbar själsstrid svarade han nämligen med sammandragna ögonbryn:

»Du vidrör ett ämne, som jag af vissa skäl ogärna vill inlåta mig på. Låt oss tala om någonting annat!»

Jag teg; men ur mitt inre det steg upp ett tyst jubel.

Och ännu i dag, när jag genom att skrifva ner denna betydelselösa tilldragelse söker förkorta en tom och fåfäng timme, ännu i dag har jag nöje af denna kronärtskocka, som jag åt upp för öfver tre år sedan.



92