Sida:Historietter.djvu/108

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

SANN HISTORIA


Min mormor säger, att den vintern var den kallaste hon någonsin varit med om, och det vill jag gärna tro; hon brukar aldrig fara med osanning, utom när det är nödvändigt. Hvad det egentligen var för en vinter kan ju vara detsamma, det angår ingen; men den vintern var det emellertid. Ja, det var en alldeles förskräcklig vinter; min mormor hade en katt, som brukade komma litet sent hem om kvällarna ibland, och så en natt blef han utestängd; på morgonen hade han fått sin näsa alldeles rödfrusen, så att han fick gå och se litet försupen ut sedan under hela sin återstående lifstid. Det var så mycket mera att beklaga, som han alltid hade varit en utmärkt nykter och städad katt; och jag får bekänna, att jag grät mina modiga tårar första gången min mormor berättade den historien för mig. Det kunde för öfrigt också bero på att min mormor

94