Sida:Historietter.djvu/112

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs

SANN HISTORIA


med Pascal. Och pålen hade nu för sin del kommit till det resultatet, att med civilisationens förbannelser menades helt enkelt ingenting annat än för det första gaslyktorna och för det andra ett och annat äldre högfärdigt plank, som stod och inbillade sig att några dumma barnungars kråkfötter hade någonting med upplysningen att göra. Och hvad nu själfva upplysningen angick, så hade pålen nog sett ruttet trä lysa i mörkret, fast inte så klart som oljelampor naturligtvis, utan snarare som gaslyktor; men planket var ju måladt, om det också var länge sedan, så inte kunde det lysa inte, hur ruttet det än var!

Det var elakt sagdt, mycket elakare än hvad som behöfdes; och så blef det töväder. Solen sken och snön droppade ned från taken, och af rännstenarna blefvo forsande vårfloder, som med ungdomens kända förakt för allt gammalt och häfdvunnet röcko med sig både en del

98