Sida:Historietter.djvu/111

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs

SANN HISTORIA


namn och initialer och litet annat smått, som de själfva hade hittat på; och så en dag hade en lärd man gått förbi med sin son och sagt, att skrifkonsten vore det viktigaste i hela upplysningen. Det var ungefär hvad planket visste, och det hade ju inga skäl att hålla det hemligt. Men pålen blef inte svaret skyldig. Den hade förr i världen, under sin glansperiod, då den var lyktstolpe, kastat sitt sken in genom fönstret till en blek ung man, som läste Rousseau, men inte hade råd att bränna ljus. Ibland läste han högt, och det är mycket möjligt att det var för pålen han läste, af tacksamhet; ja, naturligtvis var det för pålen; och det handlade i synnerhet om att mänskligheten dignade under civilisationens förbannelser. Och pålen hade sedan under många ensamma stunder tänkt öfver detta: civilisationens förbannelser. Man tänker så godt man kan här i världen; det gjorde till och

797