Sida:Historietter.djvu/116

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

SANN HISTORIA


var en mera utvecklad form af oljelampan, och han beslöt att följa med sin tid. Och det kom svarta karlar med hackor och spadar, och de gräfde upp jorden och lade ner gasrör; så kommo andra och satte upp en lykta, å hvilken lykta! Och de fejade den och putsade den på alla kanter, och till sist kom en målare och strök öfver den gamla pålen med ljusgrön oljefärg.

Men det är inte alla som kunna bära lyckan. Det märktes snart att medgången började stiga den gamla pålen åt hufvudet, i synnerhet nu sedan han så att säga hade fått ett slags hufvud. »Lefver du verkligen än, ditt gamla struntplank?» skrek han så mycket han orkade. »Men vänta bara; nu får du nog se hvad upplysning vill säga! Och för resten kan du gärna gå och lägga dig nu när som helst; jag är en gammal vän till dig, och jag vill uppriktigt säga dig, att det är tämligen

102