Sida:Historietter.djvu/155

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
MARDRÖM


JAG drömde i natt.

— — En ändlös fil af rum; höga rum, tysta rum. Det är tomt och ödsligt öfverallt — tjockt af damm öfver möbler och paneler — löjliga gamla gravyrer på väggarna. Det är en dof tystnad, en tystnad som af domnad hörsel; jag anstränger mig förgäfves att uppfånga något ljud från grannskapet.

141